- Gallkvalster är ofta gömda bakom en vit beläggning
- Mealybugs och mealybugs
- Mögel är ganska sällsynt på yucca
Om yucca eller palmlilja behandlas med omsorg är sjukdomar eller skadedjur mycket sällsynta. Om den populära krukväxten står på en ljus och varm plats - om möjligt precis framför ett fönster - inte vattnas för ofta och då och då gödslas kommer den att växa snabbt och utveckla starka, gröna blad. En vit, avtorkningsbar beläggning beror ofta på gallkvalster, men även växtlöss eller mjöldagg kan vara orsaken.

Gallkvalster är ofta gömda bakom en vit beläggning
När det gäller yucca är orsaken till en mjölvit och avtorkningsbar beläggning sällan mjöldagg, en svamp som annars inte är ovanlig i många växter som odlas i hus och trädgård. Om du upptäcker den här typen av skador på din yucca bör du först tänka på gallkvalster – små små djur som inte kan ses med blotta ögat. Växtskyddsmedel baserade på svavel eller rapsolja hjälper mot gallkvalster – precis som de gör mot mjöldagg.
Mealybugs och mealybugs
En vit beläggning beror dock inte bara på gallkvalster utan ibland också på plantlöss som mjöllöss eller mjöllöss. Till skillnad från gallkvalstren orsakar lössen klibbiga löv med sina söta utsöndringar, varvid jorden runt den drabbade växten också kan fastna. Det bästa sättet att bekämpa de envisa små varelserna är med tea tree-olja: blanda 10 droppar tea tree-olja med en liter vatten och tvätta bort löven regelbundet med det. Vid ett kraftigt angrepp är dock det enda som hjälper att ta bort motsvarande löv och slänga dem med hushållsavfallet.
Mögel är ganska sällsynt på yucca
Mögel (inte att förväxla med dunmögel, vars vitaktiga beläggning inte kan torkas av) är sällsynt på en yucca, men det förekommer ibland. Anledningen är en plats som är för torr och/eller för varm, varför du aldrig bör placera yuccan bredvid en värmare under vintermånaderna och det är bäst att ställa den utomhus på sommaren. Ta bort angripna löv och spraya plantan med åkerfräken te eller en blandning av teträdsolja och vatten.
tips
Dunmögel har också en vit beläggning, men utvecklas bara på platser som är för fuktiga och för svala. Även här hjälper åkerfräken eller renfanan och det generösa avlägsnandet av drabbade delar.