Olivträdet har odlats sedan det fjärde årtusendet f.Kr., vilket många arkeologiska undersökningar i Medelhavet visar. Skörden var (och är fortfarande) av stor ekonomisk betydelse för de mycket olika regionerna. Det uppskattas att det finns över 1000 olika sorters oliver, varav många endast lokalt - dvs begränsade till enskilda byar - är utbredda.

Skillnad mellan bords- och oljeoliver

Som regel är oliver differentierade efter bords- och oljesorter. Bordsoliver är avsedda för konsumtion och har minsta möjliga grop, medan oljesorter föds upp för en hög oljehalt. Alla sorter mognar dock svarta, de gröna oliverna skördas först innan de är helt mogna. Oliver växer i hela Medelhavet, men även i Kalifornien, Argentina, Sydafrika och Australien. Växten föredrar ett torrt medelhavsklimat som varken är för kallt eller för varmt.

Spanska olivsorter

Spanien är den överlägset största producenten av oliver, runt 200 till 250 olika sorters oliver är kända bara från denna region.

De viktigaste spanska sorterna

  • Arbequina
  • Gordal
  • Hojiblanca
  • Manzanilla
  • picual

De viktigaste ätbara oliverna inkluderar Gordal, Hojiblanca och Manzanilla oliver. Oljefrukter av sorten "Gordal" säljs också i handeln som "Queen Olive" eller "Jumbo Olive" på grund av deras storlek och milda smak. Manzanilla-oliver är också mycket stora, som deras namn ("lilla äpple") indikerar. Oliver av sorten "Hojiblanca" kommer från soldränkta Andalusien och bör inte saknas på något tapasfat där.

Italienska olivsorter

Det finns en ännu större variation av sorter än i Spanien i Italien, där uppskattningsvis 440 olika oliver är kända. De skiljer sig åt i utseende, storlek och smak. På Sicilien odlas till exempel "Frantoio", "Leccio" eller "Cipressino". Däremot är "Taggiasca" hemma i den nordvästra italienska kustregionen Ligurien. Sorten kännetecknas av en fin olivdoft med mild fruktarom. Eftersmaken av mandel och pinjenötter är också mild. Olivsorterna "Coratina" och "Ogliorola" kommer från regionen Apulien.

Grekiska olivsorter

Grekland anses inte bara vara demokratins hem, utan också ursprungsland för den odlade oljefrukten. För många årtusenden sedan tog sumererna troligen vildoliven till Medelhavsområdet, medan grekerna odlade oljefrukten till en högavkastande gröda. Än idag finns det cirka 20 miljoner olivträd bara på ön Kreta. Populära grekiska olivsorter är de mycket aromatiska Kalamata, Konservolia och Koroneiki-oljesorten, vars olja har en delikat, harmonisk doft och en lätt citronarom.

Andra odlingsområden

Oljan "Cailletier" kommer från södra Frankrike och dess olja har en fräsch, fin nötsmak. Liksom Aglandou är den självpollinerande. För övrigt tål "Aglandou" lätt frost väldigt bra. Sorterna "Edremit" och "Gemlik", som huvudsakligen bearbetas till olja, kommer från Turkiet. Andra olivsorter kommer från Nordafrika, där särskilt Tunisien är en av de största producenterna utanför EU, från Kroatien, Syrien och Israel. Planteringarna utanför Medelhavsområdet är inte inhemska sorter, utan endast export.

tips och tricks

Förutom den listade oljan och de ätbara oliverna finns det många vilda arter och underarter. Det vilda olivträdet, även känt som oleaster (Olea europaea ssp. Sylvestris), är särskilt lämpligt för att odla en bonsaioliv. Detta träd eller buske har ett pittoreskt, knotigt utseende.

Kategori:

Träd