Stengröt eller stengröt, som växterna från suckulentfamiljen också kallas, finns i många trädgårdar och på många balkonger. Det är knappast förvånande, det är trots allt väldigt lättskötta och robusta och samtidigt dekorativa växter. Varken djurägare eller småbarnsföräldrar behöver oroa sig för toxiciteten, sedumhöns anses bara vara mycket milt giftiga, om alls.
Den vackra stenbiten är lätt giftig
Exceptionell magnifik eller vacker stengröt (Sedum spectabile)
Sedumväxtens tjocka, vattenlagrande blad innehåller giftiga alkaloider, men endast i så låga koncentrationer att knappast några effekter (t.ex. illamående, mag-tarmbesvär) märks. Många sedum nafsas till och med av kaniner och marsvin och tolereras väl - med undantag för den magnifika sedum som till stor del föraktas. Vissa sedumhöns användes för övrigt även inom medicin förr, till exempel utvärtes vid dåligt läkande sår.
tips
Vissa människor äter många typer av Sedum inklusive i vildörtssallader, där framför allt bladen bearbetas. Smaken beskrivs som ganska het och kryddig. När allt kommer omkring har stenskottet fått sitt namn av att det förr faktiskt hamnade på bordet ganska ofta.