Violer (lat. Viola) är den enda arten av violfamiljen (lat. Violaceae) som även förekommer i tempererade områden. Släktet omfattar cirka 500 arter, varav trädgårdspenséer och hornviol är de mest populära.
Penséer och hornviol är två av de mest populära varianterna av viol
Violett är en flerårig ört med stigande stjälkar, sågtandade blad och blommor som vanligtvis är flerfärgade och senare utvecklas till kapslar. Violas kronblad är ätbara. Violer nämndes i örtböcker redan på 1500-talet som ett diuretikum eller t.ex. B. rekommenderas för hudsjukdomar. De erbjöds på apotek fram till början av 1900-talet.
Två av de violaarter som är vanligast i trädgårdar och som balkongväxter är trädgårdspensé och hornviol. Trädgårdspenséet är den storblommiga varianten av olika violaarter, som t.ex B. Vild pensé (Viola tricolor), Altai pensé (Viola altaica), Gul viol (Viola lutea). Med det enorma urvalet av sorter är beslutet inte lätt:
- klassisk i vitt, gult eller violett,
- exotiskt i midnattsblått, vinrött eller ljust orange,
- delikat i ljusrosa eller blått,
- fläckig, randig, fläckig, kantad, fylld,
- med eller utan ett blått öga i mitten.
Trädgårdspenséer och hornvioler är olika
Det mest märkbara är storleksskillnaden. Medan trädgårdspenséns öppna blommor har en diameter på cirka 5 cm, är de hornvioletta blommorna mycket ömtåligare med max 3,5 cm. Blommorna består av fem kronblad, med penséer med fyra kronblad vända uppåt och ett kronblad vända nedåt, och hornvioler med tre av kronbladen vända uppåt och två vända nedåt.
Hornvioler är mestadels perenner. Trädgårdspenséer är vanligtvis tvååriga och dör efter blomningen. Innan dess kan de så sig själva på lämplig plats. De behornade violerna skärs ner och delas efter blomningen för att hålla plantorna starka och långlivade. Dessa två typer av viola är lättskötta, frostbeständiga och inte mottagliga för skadedjur och sjukdomar.
tips och tricks
I Tyskland förekommer mer än tjugo typer av viol naturligt, t.ex. Hundvioler, marsvioler, skogsvioler och sporvioler.