Alla ängar är inte lika: beroende på jordens sammansättning och användning skiljer sig de olika ängarna mycket åt när det gäller de växter som växer på dem. Betande djur kan ju inte trivas på varje äng, och olika skötselriktlinjer gäller också. Det som är rätt för en mager äng kan vara skadligt för en rik äng.
Vad är en fet äng?
En fet äng är, som namnet antyder, en äng med "fet" - alltså näringsrik - jord. Marken kännetecknas av en hög kvävehalt, vilket gör att snabbväxande gräs och blommor kan frodas. Av denna anledning kan starkt konkurrenskraftiga växter finnas på en fet äng, som på grund av sin snabba tillväxt tränger bort andra, känsligare växter. Det betyder att Fettwiese är en av de ganska artfattiga biotoperna. Den här typen av äng kan finnas i regioner där landskapet är hårt utnyttjat – dels för att gödseln som tillförs via nederbörd och grundvatten även matar ängar som inte har gödslats och dels för att många lantbrukare använder ängar som betesmarker och därför - anpassat efter de betande djurens behov - gödsla dem på ett riktat sätt.
Typiska växter av en fet äng
Rika ängar kan kännas igen på tre typiska blommor, eftersom prästkragar, maskrosor och olika sorters klöver trivs på den näringsrika jorden. På försommaren kan dessa ängar kännas igen på långt håll på sin klargula färg när maskrosorna blommar. De vita (och för övrigt väldigt smakrika) prästkragarna trivs däremot bättre ju oftare ängen slås. Vidare finns snabbväxande gräs som tuppfot, rajgräs, rajgräs samt slät och gyllene havre. Andra typiska växter är:
- Yarrow (Achillea millefolium)
- Åkerhundskamomill (Anthemis arvensis)
- Ängsklocka (Campanula patula)
- Vanlig rygggräs (Centaurea jacea)
- Ängsprästkrage (Leucanthemum ircutianum)
- Groblad (Plantago lanceolata)
- Större syra (Rumex acetosa)
Till exempel
- Blågräs (Alopecurus)
- Vanligt sötgräs (Anthoxanthum odoratum)
- och ängssvingeln (Festuca pratensis) .
Fet äng fungerar ofta som boskapsbete
Det höga näringsinnehållet i en fet äng säkerställer att växterna som växer på den är mycket proteinrika och därför optimala för att utfodra vissa betande djur - speciellt nötkreatur. Av denna anledning gödslas feta ängar speciellt för att fungera som betesmark för nötkreatur. Särskilt mjölkkor har nytta av detta, eftersom ju fetare betesmark desto krämigare mjölk. Dessutom slås ängen minst tre gånger om året för att få hö för vintern. Den feta ängen är dock inte lämplig för alla betande djur. En hästs organism är till exempel helt överväldigad av den höga proteinhalten – som stäppdjur brukar hästar behöva magra ängar. Fåren däremot kan beta på feta ängar förutsatt att de får tillräckligt med grovfoder (d.v.s. fibröst gräs).
Behåll fet äng
Rika ängar måste slås minst tre gånger om året, eftersom växterna som växer på dem är mycket snabbväxande. Alternativt kan dock en sådan äng även användas som betesmark, vilket i sin tur har den samtidiga fördelen av naturlig gödsling – ko- och fårgödsel ser till att den nödvändiga näringen återförs till jorden. Eftersom de typiska oljeängsväxterna är mycket konsumerande och drar upp näring ur jorden måste oljeängar gödslas regelbundet - annars blir jorden utmärglad. Gödsling kan utföras med konstgjorda eller naturliga gödselmedel (t.ex. flytande gödsel).
tips och tricks
Om du upptäcker vissa indikatorväxter för sur jord (som syra, åkervivel eller otaliga prästkragar) bör du kalka din äng antingen på våren eller hösten.
IJA