Montbretia är en elegant blomma som ser lika bra ut i en perenn bård som i en naturlig stugträdgård eller i en vas. Den tilltalande trädgårdsblomman visar sig vara relativt lättskött om man uppmärksammar några saker när man planterar.

Montbretia bör planteras på en solig plats

Rätt läge

Montbretie kommer ursprungligen från Sydafrika och föredrar därför ett varmt och fullt solläge. Den trivs särskilt bra nära väggar och väggar som avger lite värme på natten och ger vindskydd.

När ska den planteras?

Du kan sätta rhizomer av Montbretie utomhus från början av april. Täck planteringsplatsen med ett tre till fyra centimeter tjockt lager kompost för att skydda de spirande plantorna från sen frost.

Vilket substrat föredrar Montbretia?

Montbretia föredrar näringsrika och väldränerade jordar. Av denna anledning bör tung eller kraftigt packad jord göras mer genomsläpplig genom att tillsätta lite sand. Ett par centimeter tjockt dräneringslager av sand eller grus säkerställer en bra vattenavrinning.

Hur planteras den?

Gräv ett hål cirka fyra tum djupt för varje glödlampa. Planteringsavståndet bör vara minst trettio centimeter.

När blommar Montbretia?

Montbretia imponerar med sin ovanligt långa blomningstid för knölväxter, som sträcker sig från sommar till höst.

Måste Montbretia transplanteras regelbundet?

Eftersom Montbretie är en av de tunga matarna, kan det vara nödvändigt att flytta den till en ny plats vart tredje till fjärde år, beroende på markförhållandena. Om man gödslar plantorna tillräckligt är det alltid nödvändigt med omplantering om man vill ta bort de små lökarna eller upptäcka att plantan har blivit grön på insidan och bara blommar i perifera områden.

Hur kan Montbretia ökas?

Jordstockarna i Montbretia driver många lökar som du försiktigt kan ta bort och använda för förökning. Dessa blommar dock först efter cirka två till tre år. Ibland bildar Montbretia också frön som man kan skörda och så.

tips

Försiktighet bör iakttas med allt trädgårdsarbete i omedelbar närhet av rhizomerna. Knölarna, som ligger strax under jordens yta, är mycket känsliga för skador och gror ofta inte längre om de av misstag skadats.