- Kylans impotens
- Naken möte med frosten
- Sittande ek behåller sina blad
- Vintergröna ekar är mer känsliga
- Ekollon tolererar minusgrader
En ek måste välkomna vintern utomhus. Trädet kan inte röra sig, inte heller skulle man hitta ett lämpligt rum för dess storlek. Så hur skyddar han sig från den isande kylan? Och finns det något vi kan göra för honom då?

Kylans impotens
Ekar är inte utlämnade till kylan. Det är inte utan anledning att exemplar av träd som överlevt 1000 vintrar också finns här i landet.
Oavsett om det är en inhemsk ekart eller en invandrare från Asien, Amerika och Co., kommer en ek alltid till våren med god hälsa. Endast rotområdet på unga, nyplanterade ekar bör täckas med ett skyddande lager av löv på hösten.
Naken möte med frosten
Sättet vi upplever eken i sin sommargröna prakt är inte hur den kommer att välkomna vintern. Redan på hösten förvandlar hon sina löv till gyllenbruna och trycker av dem när de har torkat. Gröna löv skulle få trädet att dö av törst på vintern när fukt avdunstar över dem. Den frusna marken ger inte trädets rötter en chans att fullt ut kompensera för denna förlust.
tips
Lämna löven ifred. De bildar ett värmande lager i rotområdet och efter nedbrytningen värdefulla ingredienser för ny tillväxt.
Sittande ek behåller sina blad
Det finns en ekart som på våra breddgrader också bär sitt löv på vintern. Den fastsittande eken, som kommer från varmare regioner i Asien, försenar separationen.
- även hon måste byta löv på hösten
- men hon trycker inte av sina torkade löv för tillfället
- de stannar på grenarna hela vintern
- den stilla eken kallas därför för en vinterek
Den stövlade eken som tappar sina löv på hösten kallas lämpligen för sommarek.
Vintergröna ekar är mer känsliga
Trädgårdar erbjuder också vintergröna ekarter, varav de flesta kommer från varma medelhavsregioner. Dessa ekar tål även frost, men deras toleransgräns är runt -15 grader Celsius. De kan bara trivas i ett skyddat läge i ett milt klimat.
Ekollon tolererar minusgrader
Ekarnas frön, som finns i ekollonen, klarar även frosten bra. Om de inte samlas och äts av ekorrarna och andra djur, gror de ofta under trädet på våren.