Buxbom finns i nästan alla trädgårdar, ofta som en låg eller hög häck eller topiary. Det vintergröna trädet, som är lätt att kapa, kan kapas i alla möjliga fantasifulla former och figurer, en trend som började under barocktiden.
Buxbom är en mycket populär buske för landskapsplanering
Boxträdet i en informativ översikt
- Botaniskt namn: Buxus
- Populära namn: Buchs, Bux
- Växtfamilj: Buxbomfamiljen (Buxaceae)
- Förekomst: Europa, Asien, Afrika, Nord- och Sydamerika
- Arter: ca 30
- Plats: halvskugga, sol
- Höjd: mellan 50 centimeter och 6 meter beroende på art och sort
- Tillväxtform: liten buske eller träd
- Ålder: 500 år och mer
- Rotform: Grunda rötter, tätt rotnät
- Snäcka / Lövfällande: vintergrön
- Blad: äggrunda, mellan en och 2,5 centimeter långa
- blommor: oansenliga, endast hos äldre exemplar
- Blomningstid: mars till maj
- Frukter: svarta kapselfrukter
- Toxicitet: alla delar av växten är giftiga
- Härdighet: hög (förutom icke-inhemska arter)
- Användning: häckväxt, sängkant, topiary, solitaire, bonsai
Karakterisering, arter och sorter
Med undantag för Australien, Nya Zeeland och nord- och sydpolen finns buxbomsarter nästan överallt i världen. De flesta av de cirka 30 arterna kommer från tropikerna och subtroperna. I Europa däremot är det bara två arter som är inhemska: buxbom (Buxus sempervirens) kommer från Medelhavsområdet och odlades redan som trädgårdsväxt i det antika romarriket för omkring 2000 år sedan. Den baleariska buxbomen (Buxus balearica) användes (och används fortfarande) som en odlingsväxt i många medelhavsträdgårdar. I Centraleuropa däremot spelar denna art ingen roll, till skillnad från Buxus microphylla, småbladig eller japansk buxbom, som kommer från Fjärran Östern. Detta har varit en del av traditionella japanska trädgårdar i århundraden, men har också varit ett populärt trädgårdsträd i vårt land under en tid.
Populära sorter för hemträdgården
Här i landet är endast Buxus sempervirens och Buxus microphylla aktuella som trädgårdsträd. De mest populära sorterna inkluderar:
- 'Faulkner': B. microphylla, glansigt, mörkgrönt bladverk, bredare än högt, inte särskilt känsligt för svampsjukdomar
- 'Herrenhausen': B. microphylla, ganska låg med förhållandevis stora blad, ljusgrön till gulaktig bladfärg, inte särskilt känslig för svampsjukdomar
- 'Angustifolia': B. sempervirens, mörkgrönt bladverk, tillväxthöjd upp till 90 centimeter
- 'Argenteo variegata': B. sempervirens, gyllengula bladkanter
- 'Blauer Heinz': B. sempervirens, blågrönt bladverk, lågväxt
- 'Globosa': B. sempervirens, naturligt sfärisk tillväxt
- 'Graham Blandy': B. sempervirens, pelarväxt, upp till tre meter hög, förblir smal
- 'Handsworthiens': B. sempervirens, snabbväxande, upp till fem meter hög
- 'Marginata': B. sempervirens, ljusgrönt blad med gula kanter
- 'Rotundifolia': B. sempervirens, upp till 100 centimeter hög
- 'Suffruticosa': B. sempervirens, ljusgrönt bladverk, håller sig lågt upp till 50 centimeter högt
tips
I synnerhet är de låga sorterna 'Blauer Heinz' och 'Suffruticosa', populära för kantskärning, mottagliga för infektion av svampen Cylindrocladium buxicola.