Även om tallar är sanna överlevande som kan anpassa sig mycket väl till sin plats och väderförhållanden, är barrträden maktlösa mot vissa sjukdomar. Tidig upptäckt är i alla fall viktigt för att hålla trädet friskt igen. I följande guide hittar du all relevant information om de vanligaste sjukdomarna och deras förebyggande.

Allmän
Förmodligen det tydligaste tecknet på en sjuk käke är missfärgningen och den efterföljande förlusten av nålklänningen. Om du kan utesluta dåliga platsförhållanden och dålig skötsel har du förmodligen tallsjuka. De tre vanligaste sjukdomarna diskuteras nedan:
- kalkhaltig kloros
- tallskjul
- och skleroderris sjukdom
kalkloros
Denna sjukdom hänvisar till brist på näringsämnen, särskilt järn, orsakad av markens pH som är för alkaliskt. Kalkhaltiga underlag är ganska olämpliga för tallar. Att vattna med kranvatten som är för hårt är också en vanlig orsak till undertillgång. Med dessa åtgärder kan du få jorden att passa igen:
- befruktning med järnkelater
- befruktning med Epsom-salter
- Använd sur lövkompost eller barrgödsel
- var uppmärksam på mjukt vatten (regnvatten är bra)
tallskjul
Lophodermium seditiosum är vad botanister kallar svampen som utlöser den fruktade tallfällningen. Det drabbar främst unga tallar under tio år. Man känner igen den på små gula fläckar som dyker upp i september och förökar sig över vinterforsen. Följande vår fälls barrarna, varpå fruktkroppar bildas på tallen igen på sommaren. Svampinfektionen kan behandlas enligt följande:
- kassera infekterade nålar omedelbart
- skydda tallarna med en svampdödande medel i augusti
sklerodermi sjukdom
Detta är en säcksvamp, som främst drabbar tall och tall. Skleroderris sjukdom, även känd som dieback, har spridit sig från söder till norra halvklotet i flera år. Först blir nålarnas spetsar bruna, senare dör löven helt av. Svampmedel mot svampen är tyvärr förbjudna. Det finns dock alternativa åtgärder:
- ta bort drabbade grenar
- Det är bäst att elda infekterat ved
- informera ansvarigt skogskontor