Blåklockor - kallad Campanula av botanister - är ett stort släkte av växter med cirka 300 till 500 medlemmar. De flesta vilda former blommar i nyanser av blått eller lila, men vita, orange, rosa eller gula sorter finns också. Platsen bör väljas efter respektive Campanula-art, eftersom de ibland har helt olika behov.
Ängsklockan gillar det soligt
Den idealiska platsen beror på arten
Klockblommorna, även känd som campanula, kan i princip odlas på både soliga och halvskuggiga platser, med vissa arter som till och med är ganska skuggtoleranta. Skogsklockan (Campanula latifolia) växer till exempel naturligt i skogskanten och trivs därför bäst i ljusskuggiga till skuggiga trädgårdar eller balkonger. Andra arter, som ängsklockan (Campanula patula), föredrar soliga lägen. Alla blåklockor tål dock full sol (särskilt middagssol) mer eller mindre dåligt och bör därför undvikas.
Blåklockor gillar lös jord
Hur olika behoven än vad gäller plats kan vara så är blåklockorna överens när det gäller markförhållandena. Alla Campanula-arter trivs bäst i lös, väldränerad, näringsrik och frisk (d.v.s. fuktig) jord, och undviker givetvis vattensjuka som med nästan alla växter. Klockor odlade i krukor eller baljor bör också förses med ett lämpligt substrat, varvid kommersiellt tillgänglig krukjord vanligtvis är helt tillräcklig och väl accepterad. Sandjordar kan förädlas med kompost, men jord med hög lerhalt bör bytas ut.
tips och tricks
Blåklockor är inte bara lätta att odla i bäddar, bårder eller i krukor, utan är också idealiska för plantering i stenträdgården – givetvis förutsatt att underlaget tillgodoser växtens behov.