Kardaminfamiljen, som skumörterna också kallas, omfattar mycket olika växter, av vilka några är ettåriga och andra fleråriga. Den mest kända arten är förmodligen gökblomman, som förvandlar mången äng till ett känsligt lila hav på våren.
Det finns också vitblommande bitterkrasse
Vilka typer av bitterkrasse finns det?
Gökblomman växer gärna på fuktiga ängar, i alluvialskogar och även på de näringsrika stränderna av dammar, bäckar eller floder. Där visar den sina vita till ljuslila blommor från april till juni eller juli. Eftersom blommorna innehåller mycket nektar kan många insekter hittas på ängar med gökblomma.
Den håriga bitterkrasse är mycket mindre hårig än vad dess namn kan antyda. Dessutom är den ganska oansenlig men irriterande och blir upp till 30 cm hög. Skogsbitkrassen växer gärna i blandbokskogar och gillar samma näringsrika, kalkfattiga, kväverika och lätt sura jord som den håriga bitterkrassen. Dess upprättstående stjälkar är 10 - 50 cm långa, blomfärgen är vit.
Som namnet antyder smakar bitter bitterkrasse ganska bittert. Den föredrar en lerig lerig jord och närheten till kallt vatten. Därför finns den ofta i alträsk eller skogskärr och mer sällan på ängar. Den tillhör den fleråriga arten.
Hur använder man bitterkrasse?
Bitterweed är idealisk för användning i örtmatlagning. Äter dock inte det varje dag och bara i små mängder så att det inte irriterar magen. Konsumtion rekommenderas inte om du har njurproblem. Bitterweed är ett diuretikum och blodrenare, vilket gör det till en utmärkt vårrengöring och avgiftning.
Eftersom bitterkrasse också har antiinflammatoriska och slemlösande egenskaper kan den också användas för att lindra bronkit och andra andningssjukdomar. Komplex förberedelse är inte nödvändig. Lägg bara några unga blad i din sallad eller på en smörgås, blanda dem i örträtter eller i en färdig soppa.
Olika typer av bitterkrasse:
- ängsskum
- Hårig bitterkrasse
- Bitter bitterkrasse
- Skogs bitterkrasse
tips
Om du vill använda bitterkrasse i din matlagning är det bara att prova de olika varianterna. De smakar lite olika. Äldre blad smakar vanligtvis mer beskt än unga.